Två sidor...

... av samma mynt, vi kanske kan kalla det livet?

Ena sidan är fylld av solsken, värme, hopp, kärlek, kyssar, promenader i grönskan, bara ben som stryker sig mot varandra, gemensamma frukostar, sparande av vatten genom att dela dusch, saknad när man inte är med varandra och ett leende när man tänker på henne...

Samtidigt finns den andra sidan där, sjukdom, hopplöshet, ångest, förtvivlan, rädsla, minnen, tårar, sorgsna blickar, tömd på känslor, förnekelse, illamående och ett liv utan färger eller glädje...

Det är svårt att ta med sig känslor från solsidan till mörkersidan, att få med sig lite hopp om framtiden, att dämpa ångesten lite... Samtidigt som det är svårt att undvika att ta med sig avskrap från den mörka sidan tillbaka till solsidan.

Det skär i mig just nu, jag hoppas bara att det finns styrka nog att vara stark och närvarande på bägge sidorna av myntet, för jag vet att jag behöver vara på plats. För min egen skull.

Saknar dig nu, mitt solsken, mitt hopp.
I♥it