onsdag 30 september 2009

David Urwitz

Vill du komma, så får du komma

och vill du stanna, så slå dig ned

och vill du springa, så får du springa

och vill du ingenting, så kommer ingenting att ske

Mår dåligt...

Av att komma hem. Är inte det rätt sjukt?

Har haft en riktigt bra dag idag, kom upp i god tid imorse vilket lade grunden för en bra dag på jobbet (ingen stress, allt hanns med någotsånär bra, köra fin hyrbil osv.) Sen iväg till Birsta och träffa syster m. familj, käka gott käk, springa på IKEA och Birsta City, byta tröjan jag köpte tidigare i veckan och köpa lite gott kaffe...

In på MM och snacka med Emil, fixa laddare till mobilen (äntligen) och sen över på Bauhaus och fixa lite grejer till nytt lägenhets-projekt...
Njuter av att snacka lite skit med personal här, kassatjejen där och även med en okänd medmänniska på parkeringen.

Sen hem... och allt bara dör. Nattsvart. Släpper alla inköp i köket och lägger mig på soffan. Tomt. Vaaaafan.
Det måste väl vara mer än såhär?
Orkar inte komma hem till tomhet längre, jag är inte skapt för det.

Stannar i Stöde imorrn kväll efter jobbet, jobbar hela nästa vecka oxå, så kanske stannar än längre hos Mor? Hjälpa till med att städa in hösten, laga lite god mat, inte känna sig ensam?

Äh. Tar och traskar ner i säng istället. Änsålänge så sover jag iallafall bra, kram å natten!